Lilla gumman...

Jahopp, så ska man ta itu med nästa stora projekt. Det känns nästan som innan ett träningspass eller sekunderna innan jag går in och ska föreläsa; man håller andan liksom, vet att man står inför en utmaning som kanske blir jobbig men som är jätteskön att ha avklarad.

Nu håller vi på att sondera terrängen. Vi är runt och lämnar underlag för offertförfrågan. Då ska ni få veta vad jag fick höra när jag var på Nilsson & Co. Jag gick in och fick först och främst  l e t a  efter någon som arbetatade på stället (nej, jag kom inte under lunchtid). När jag sedan lämnade mitt underlag för offertförfrågan så ställde han massor av frågor (där samtliga svar redan stod på pappret) så som när huset var byggt osv. Så kom han till budgeten (och nu citerar jag): "Lilla gumman, detta kommer aldrig att gå. Du får inte ens inredningen och kaklet för 60 000."

Lilla gumman?!

Mitt svar (efter några sekunders chockerad tystnad): "Ok, men det enda jag behöver veta är om detta ens är intressant för er eller ej, det räcker i så fall med ett nej.  Och dessutom så har vi redan all inredning som du ser." (pekar på pappret)
Han blir lite tyst och sedan kommer en lång utläggning som slutar med ..."ja, men vi jobbar aldrig på det sättet och du kommer aldrig att få någon offert från Comfort eller något annat bra företag heller."

Senare samma dag stövlar D in på Comfort. Tror ni det var några problem med offertunderlaget där? Nej, inte det minsta. Vad jag tycker om Nilsson & Co? Illa, illa. För att citera mig själv i mitt samtal till D: "Över min döda kropp. De kommer aldrig in i vårt hus."

Så jag önskar att den där gubben som var så självgod läser detta. Och till honom vill jag bara säga:

Shape up och välkommen till 2011, lilla gubben.